Hemundervisning är inte att hålla undan barnen

Ellinor Petersen

När man hör talas om hemundervisning i Sverige brukar det oftast vara i ett negativt ljus. Anledningen till detta är enkel: alla som försöker ta ansvar för sina barns utbildning på annat sätt än att skicka dem till en skola i Sverige blir motarbetade på alla sätt. Alla föräldrar som vill ta eget ansvar för sina barns utbildning blir ”i princip” nekade ansökningar att bedriva utbildning på annat sätt, och om de skulle våga göra det ändå, får de viteshot eller besök eller påringningar av socialtjänsten. Det är deras standardhantering av familjer som vågar göra något annorlunda, för sina barns skull.

Alla laglydiga familjer i Sverige som vill ta ansvar för sina barns utbildning ser detta, och om de orkar är det många som tar steget och flyttar utomlands, där man kan göra detta utan trakasserier från myndigheterna.

Min familj har nu bott i USA i sju års tid…

Visa originalinlägg 268 fler ord

Annons

Vilka skäl är relevanta för att hemundervisa?

ROHUS har fått en fråga om vi stödjer vissa skäl för hemundervisning framför andra. Svaret är nej. ROHUS stödjer människorättskonventionernas position att det är föräldrarna som ska välja undervisning för barnen utefter sina övertygelser, inte statens utefter statens övertygelser.

FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och Europakonventionen betonar båda att undervisning är föräldrarnas ansvar. Europakonventionen förtydligar med att föräldrarnas filosofiska och religiösa övertygelse ska respekteras i barnens undervisning. Den nya skollagen hävdar att skolan ska vara ”allsidig och saklig” och att det därför inte behövs några andra valmöjligheter såsom hemundervisning. Men en ”allsidig och saklig skola” är en filosofisk orimlighet. Istället är det en filosofisk övertygelse, den svenska statens filosofiska övertygelse.

ROHUS är politiskt och religiöst obundet. Vi ger det stöd vi kan till alla föräldrar som vill hemundervisa, oavsett vilka filosofiska eller religiösa motiv de har enligt Europakonventionen och den dom i Europadomstolen som fastslog att ”…det ska vara en övertygelse som väcker respekt i ett demokratiskt samhälle”. Det finns hemundervisare med såväl religiösa som filosofiska och utbildningsfilosofiska skäl. Sverige har ett betydande människorättsligt problem när svensk skollag bara tillåter statens filosofiska grundsyn i svensk skola.

Svenska hemundervisare på Åland

Jenny Lantz, även medlem i Rohus styrelse, har berättat om sin familjs flytt till Åland i Home education magazine. Varje familj måste hitta det som passar dem. Rohus beklagar att det i Sverige förekommit alltför många kontroller, hot, och repressalier mot familjer som velat hemundervisa. Jenny skriver i sin artikel att de inte ville se sig som offer, att de valde något annat, hellre än att de kände sig tvingade att flytta. Men jo, hemundervisning var så viktigt att de var villiga att byta land för att kunna göra det på det sätt de vill.

Det är en växande undervisningsform. Fler och fler får upp ögonen för dess möjligheter. Familjer har större flexibilitet, till exempel måste man inte anpassa sig till skolans schema, med tidiga mornar och hämtningar och lämningar och all den struktur som för en del barn inte passar särskilt bra för deras inlärning. Jenny beskriver det som att de nu har möjligheten att leva livet som de verkligen tycker om det. Hon understryker att det är värt besväret.

Rohus hoppas att fler familjer i Sverige får upp ögonen för hur bra det kan vara för dem att välja hemundervisning. Vi hoppas naturligtvis också att det i framtiden inte ska betyda att de måste välja att flytta utomlands för att välja den livsstilen.

Skäl att ”godkänna” hemundervisning

ROHUS fick nyligen ett mejl om vilka skäl svenska kommuner ansett vara som godtagbara för hemundervisning. Kunde vissa skäl göra det lättare att få en kommun att godkänna en ansökan om hemundervisning? Detta i ljuset av att vi förut hade en generösare lagstiftning, innan den skärptes i samband med den nya skollagen 2011.

Tyvärr kunde vi inget konkret svara. Det fanns inga allmängiltiga skäl som lett till godkännande ens innan den nya skollagen. Tvärtom verkar tillstånden inte ha så mycket med lagen att göra utan mer med kommunala tjänstemäns och politikers personliga åsikter. Rättsröta? Ja, visst. Den nya lagens krav på ”synnerliga skäl” har i praktiken helt stoppat alla tillstånd för hemundervisning. Men är det rätt?

De flesta demokratier erkänner den s.k. naturrätten, alltså att ingen stat kan inskränka de rättigheter som människor hade innan staten fanns. Att vara ansvarig för sina barns fostran och utbildning är en sådan rätt. Tyvärr erkänner inte svensk lagstiftning naturrätten, utan anser att staten kan lagstifta om i princip vad den vill, exempelvis att förbjuda hemundervisning. Fast inte riktigt. Europakonventionen är svensk lag och har ställning som en kvasikonstitution, dvs står över andra lagar. Europakonventionen erkänner att barnens utbildning ska respektera föräldrarnas filosofiska och religiösa övertygelse. Hemundervisning är en fråga om pedagogisk filosofi.

Följaktligen bör kommuner som får en ansökan om hemundervisning på sitt bord fråga sig vilken tolkning av Europakonventionen man vill följa. Utbildningsdepartements, som säger att svensk skola är så perfekt och fullständigt objektiv att inte tillstånd för hemundervisning behövs, eller en mer rimlig hållning som säger uppfattningen om verkligheten alltid är subjektiv och att hemundervisning förvisso är en alternativ pedagogisk filosofi som skola aldrig kan erbjuda.

Hur ska en kommuns politiska nämnd ställa sig till en ansökan om hemundervisning? Vill man positionera sin kommun såsom att följa mänskliga rättigheter är det enkelt. Europakonventionen är ett i högsta grad synnerligt skäl, och fler andra människorättskonventioner säger samma sak, se Berlindeklarationen. Finns inget som starkt talar emot så ge tillstånd och gör det så lätt för familjen som möjligt. Erbjud till exempel böcker om de vill det. Kräv inte att barnen följer exakt samma mönster som barnen i skolan följer. Hemundervisning fungerar på ett annat sätt, men uppnår typiskt sett minst lika bra resultat, både akademiskt och socialt. Uppföljning kan ske på många olika sätt. Till exempel kan barnen visa några av de projekt de jobbat med i en s k portfolio. Det räcker om det sker någon eller ett par gånger per år.

Det går alltså att med fullständigt gott samvete ge tillstånd för hemundervisning under insyn från ansvarig skola. Mänskliga rättigheter är ett synnerligt skäl.

Fler familjer som flyttar utomlands

Det är inte alla familjer som vill kämpa mot kommuner och myndigheter. Istället flyttar de utomlands. Cecilia Forss (m) i Uppsala tycker vi ska vara tacksamma att vi lever i ett land som vi kan lämna om vi inte är ”tillfreds med lagstiftningen.”

Vi i Rohus tycker det är anmärkningsvärt att politiker uttrycker sig på det viset. Ska inte Sverige vara ett land som låter familjer avgöra vilken utbildning är bäst för deras barn? Det är inte värdigt ett land som kallar sig fritt.

Ibland får vi mejl från familjer som berättar att de flyttat utomlands. Det finns nämligen ingen som registrerar hemundervisare i Sverige – på gott och ont. I Storbritannien kämpade hemundervisare nyligen mot registrering, eftersom de såg det som ett intrång i deras privatliv, och som ett första steg mot fler kontroller av deras liv. De vann.

Någonstans borde det dock skrivas – så vi skriver det här. Alldeles nyss har ytterligare en familj lämnat Sverige i exil för att hemundervisa sina två barn.

Hemundervisning bör inte ses som en sista utväg

Rohus får regelbundet mejl från föräldrar som funderar på om hemundervisning skulle kunna lösa problemen deras barn har i skolan. Tyvärr motarbetas de alltför ofta från skolpersonal, som ser hemundervisning som en sista utväg.

Det är beklagligt. Om föräldrarna är intresserade av hemundervisning, bör de omedelbart stöttas i detta. Socialisering – dvs att barnen blir fungerande vuxna som kan samspela med andra på ett acceptabelt sätt – är något som skolan faktiskt inte gör särskilt bra. Detta att bli mogen, är något som måste utvecklas i samspel med andra mogna individer, inte med en hel skolklass med lika omogna individer. Därför bör frågan om socialisering inte användas som ett argument för att tvinga barn till skolan.

Hemundervisning bör inte ses som något som inte bör ske utom i undantagsfall. Det är föräldrarnas rätt enligt en mängd internationella förbund och konventioner att välja den utbildning som ges åt deras barn. Detta inkluderar hemundervisning, som är ett fullgott alternativ till skolgång, när föräldrarna är engagerade och intresserade. Därför bör skolpersonal som har funderingar hellre sätta sig in i  hur föräldrarna tänkt, och se hur de bäst kan stötta familjen som funderar på om hemundervisning kan vara det som löser barnets problem i skolan.

Hemundervisade barn förs bort av tysk polis

The New American rapporterar om familjen Wunderlich, vars fyra barn fördes bort av tysk polis i förra veckan. I samband med att de för snart ett år sedan fråntogs den formella vårdnaden om barnen, togs deras pass ifrån dem så att de inte kunde fly landet.

Rohus tar avstånd från Tysklands stenhårda linje, som förbjuder hemundervisning, gör föräldrarna till kriminella, och tar vårdnaden om barnen från föräldrarna enbart på grund av deras önskan att själva undervisa dem.

Det är på tiden att Tyskland tänker om. Deras lag är från 1938, när det var populärt att alla skulle vara eniga i sitt tänk. Alla skulle dyrka sin ledare. Det var inte lämpligt att föräldrarna lärde sina barn något annat. Det är skrämmande att läsa domaren Koenigs rättfärdigande av deras användande av 20 st socialarbetare, polis, och specialagenter – även med våld – för att föra bort barnen. De visste att barnen hade tagit efter föräldrarnas åsikter, och inget samarbete var att vänta. De hade tänkt bryta ner dörren om inte föräldrarna släppt in dem.

Tydligen har Tyskland bara skenet av att ha gått vidare i frågan om undervisning av barnen. Det är fortfarande staten som bestämmer vad barnen ska lära sig. Vem som innehar makten har ändrats, men det är fortfarande inte föräldrarna.

Välkomna till nya rohus-bloggen!

Vi har börjat en ny blogg! Här kommer vi skriva om saker som berör hemundervisning, särskilt i Sverige. Rohus enar människor som tycker att det är föräldrarnas rätt att välja den utbildning som ges åt deras barn, oavsett ideologisk eller religiös övertygelse. Rohus tar inte ställning till frågor som inte direkt berör denna grund. Rohus bildades sommaren 2008 i Ramsele när den nya skollagen började arbetas, och det blev tydligt att rätten att hemundervisa skulle hotas med de nya ordalydelserna. Sedan den nya skollagen trädde i kraft har ett tiotal familjer gått i exil utomlands, de flesta till grannländer som tillåter hemundervisning.

Rohus får regelbundet mejl från familjer som önskar hemundervisa sina barn i Sverige. Tyvärr är det i dagsläget svårt att vara optimistisk för möjligheten att få rätt till detta. Istället råder vi familjer att antingen flytta utomlands eller arbeta ut något med sin lokala skola såsom ”anpassad studiegång” eller liknande.

Rohus hoppas naturligtvis att beslutsfattare i Sverige kommer att ändra sig och göra det lättare för familjer att möta sina barns behov på de sätt de finner bäst. En del av dem kommer att vilja hemundervisa, världens snabbast växande studieform, som visar på mycket framgångsrika resultat där det är möjligt att studera utfall (där det finns tillräckligt många att göra dem statistiskt säkerställda).

Sveriges restriktiva hållning är baserad på fördomar och rädsla. Rohus hoppas sprida kunskap så att dessa fördomar och rädslor kommer på skam, och att ljuset åter kan bryta fram för alla familjer som flytt landet när de blivit trakasserade av sina hemkommuner. Och för alla de familjer som dagligen får upp ögonen för att de faktiskt kan undervisa sina egna barn.