Svensk hemundervisning – starkare än någonsin

Vi fick frågan i ett mejl nyligen; Finns ROHUS fortfarande? Visst, det är en relevant fråga. Om man tittar på uppdateringen av ROHUS hemsida de sista åren kan man få intrycket att svensk hemundervisning somnat in under trycket av den nya skollagen. Inget kunde vara mer fel, men – och det är ett stort men – svensk hemundervisning har gått i exil. Fyra av fem ordinarie ledamöter i ROHUS styrelse har flytt till Finland, England och USA, alla länder som tillåter hemundervisning. Och många andra svenska familjer har också valt att lämna Sverige.

En ny företeelse är familjer med barn i förskoleåldern som lämnar Sverige i förebyggande syfte. De har redan bestämt sig att hemundervisa sina barn och passar på att lämna landet när barnen är små och det är lättare att byta miljö. De som flyttar till Finland upptäcker dessutom att där finns ett okontroversiellt hemvårdsstöd på 3000-5000 kr i månaden för föräldrar som inte använder förskola. Enbart på finska Åland finns nu 25 familjer som lämnat Sverige för att kunna hemundervisa. ROHUS verksamhet har i hög grad bestått i att informera presumtiva svenska skolflyktingar – en benämning som uppstått i finlandssvensk folkmun.

Vi hemundervisande föräldrar som gick i exil för några år sedan har nu ytterligare några års praktisk erfarenhet av hemundervisning. Men nu slipper vi de lika regelbundna som obehagliga breven från den svenska kommunen, hoten om viten, krav om viten från kronofogden och orosanmälningar till socialtjänsten. Både åren och friheten har befäst våra goda erfarenheter av hemundervisning. Man beklagar verkligen att Sverige går miste om dessa värdefulla pedagogiska erfarenheter. Christian Beck, professor i pedagogik vid Oslo universitet, sa vid en konferens om hemundervisning i januari 2014 att ”de norska hemundervisarna är förtrupperna i utvecklingen av det norska skolsystemet”. Det kan låta hårresande men är egentligen rätt självklart.

Den moderna hemundervisningen som vuxit fram sedan 1970-talet, och gått fram med stormsteg i internetåldern, är den största pedagogiska innovationen av skolväsendet sedan dess början i mitten av 1800-talet. Forskningen på hemundervisning visar på minst lika goda resultat, både akademiskt och socialt, som skola, och en läsförståelse som är väsentligt bättre.

Vi är alla eniga om att utmaningarna i skolmiljön kräver en kunnig, kompetent och erfaren lärare. Frågan som då måste ställas är: Vad är det i hemmiljön som gör att en pedagogiskt oskolad förälder kan lyckas lika bra med sitt barn i hemmiljö som en certifierad lärare gör i skolmiljö? Svaret på den frågan borde kunna ge en helt ny förståelse av hur barn lär och utvecklas, en kunskap som dagens svenska skola med sina utmaningar säkert kunde dra stor nytta av. Psykologin har redan besvarat frågan med begreppet lärbarhet och genom en ny förståelse av social utveckling. Dessa insikter kan väsentligt bidra till att förbättra dagens skola. Men regeringen har så att säga förbjudit ”laboratoriet” och tvingat det i exil.

Rimligtvis kan man inte med någon seriositet delta i dagens skoldebatt utan kunskap om den moderna hemundervisningen och forskningen runt den – det går inte att undvika den största pedagogiska innovationen på 150 år och de erfarenheter som vuxit fram ur den.

Mot bakgrund av dagens kunskap är förbudet mot hemundervisning i Sverige ungefär lika klokt som att för hundra år sedan förbjuda ellok på järnvägen med motiveringen att regeringen beslutat ha diesellok. Ännu mer pinsamt är att Sverige är tämligen ensamt om detta förbud i den demokratiska världen. Man har en stilla undran: Varför gör Sverige på detta viset?

Vi låter frågan gå vidare till utbildningsministern.

Medan vi väntar på svaret så kommer svensk hemundervisning att fortsätta växa utomlands och leva som aldrig förr, när fler och fler svenska familjer blir svenska skolflyktingar.

Annons

Vilka skäl är relevanta för att hemundervisa?

ROHUS har fått en fråga om vi stödjer vissa skäl för hemundervisning framför andra. Svaret är nej. ROHUS stödjer människorättskonventionernas position att det är föräldrarna som ska välja undervisning för barnen utefter sina övertygelser, inte statens utefter statens övertygelser.

FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och Europakonventionen betonar båda att undervisning är föräldrarnas ansvar. Europakonventionen förtydligar med att föräldrarnas filosofiska och religiösa övertygelse ska respekteras i barnens undervisning. Den nya skollagen hävdar att skolan ska vara ”allsidig och saklig” och att det därför inte behövs några andra valmöjligheter såsom hemundervisning. Men en ”allsidig och saklig skola” är en filosofisk orimlighet. Istället är det en filosofisk övertygelse, den svenska statens filosofiska övertygelse.

ROHUS är politiskt och religiöst obundet. Vi ger det stöd vi kan till alla föräldrar som vill hemundervisa, oavsett vilka filosofiska eller religiösa motiv de har enligt Europakonventionen och den dom i Europadomstolen som fastslog att ”…det ska vara en övertygelse som väcker respekt i ett demokratiskt samhälle”. Det finns hemundervisare med såväl religiösa som filosofiska och utbildningsfilosofiska skäl. Sverige har ett betydande människorättsligt problem när svensk skollag bara tillåter statens filosofiska grundsyn i svensk skola.

Skäl att ”godkänna” hemundervisning

ROHUS fick nyligen ett mejl om vilka skäl svenska kommuner ansett vara som godtagbara för hemundervisning. Kunde vissa skäl göra det lättare att få en kommun att godkänna en ansökan om hemundervisning? Detta i ljuset av att vi förut hade en generösare lagstiftning, innan den skärptes i samband med den nya skollagen 2011.

Tyvärr kunde vi inget konkret svara. Det fanns inga allmängiltiga skäl som lett till godkännande ens innan den nya skollagen. Tvärtom verkar tillstånden inte ha så mycket med lagen att göra utan mer med kommunala tjänstemäns och politikers personliga åsikter. Rättsröta? Ja, visst. Den nya lagens krav på ”synnerliga skäl” har i praktiken helt stoppat alla tillstånd för hemundervisning. Men är det rätt?

De flesta demokratier erkänner den s.k. naturrätten, alltså att ingen stat kan inskränka de rättigheter som människor hade innan staten fanns. Att vara ansvarig för sina barns fostran och utbildning är en sådan rätt. Tyvärr erkänner inte svensk lagstiftning naturrätten, utan anser att staten kan lagstifta om i princip vad den vill, exempelvis att förbjuda hemundervisning. Fast inte riktigt. Europakonventionen är svensk lag och har ställning som en kvasikonstitution, dvs står över andra lagar. Europakonventionen erkänner att barnens utbildning ska respektera föräldrarnas filosofiska och religiösa övertygelse. Hemundervisning är en fråga om pedagogisk filosofi.

Följaktligen bör kommuner som får en ansökan om hemundervisning på sitt bord fråga sig vilken tolkning av Europakonventionen man vill följa. Utbildningsdepartements, som säger att svensk skola är så perfekt och fullständigt objektiv att inte tillstånd för hemundervisning behövs, eller en mer rimlig hållning som säger uppfattningen om verkligheten alltid är subjektiv och att hemundervisning förvisso är en alternativ pedagogisk filosofi som skola aldrig kan erbjuda.

Hur ska en kommuns politiska nämnd ställa sig till en ansökan om hemundervisning? Vill man positionera sin kommun såsom att följa mänskliga rättigheter är det enkelt. Europakonventionen är ett i högsta grad synnerligt skäl, och fler andra människorättskonventioner säger samma sak, se Berlindeklarationen. Finns inget som starkt talar emot så ge tillstånd och gör det så lätt för familjen som möjligt. Erbjud till exempel böcker om de vill det. Kräv inte att barnen följer exakt samma mönster som barnen i skolan följer. Hemundervisning fungerar på ett annat sätt, men uppnår typiskt sett minst lika bra resultat, både akademiskt och socialt. Uppföljning kan ske på många olika sätt. Till exempel kan barnen visa några av de projekt de jobbat med i en s k portfolio. Det räcker om det sker någon eller ett par gånger per år.

Det går alltså att med fullständigt gott samvete ge tillstånd för hemundervisning under insyn från ansvarig skola. Mänskliga rättigheter är ett synnerligt skäl.

Välkomna till nya rohus-bloggen!

Vi har börjat en ny blogg! Här kommer vi skriva om saker som berör hemundervisning, särskilt i Sverige. Rohus enar människor som tycker att det är föräldrarnas rätt att välja den utbildning som ges åt deras barn, oavsett ideologisk eller religiös övertygelse. Rohus tar inte ställning till frågor som inte direkt berör denna grund. Rohus bildades sommaren 2008 i Ramsele när den nya skollagen började arbetas, och det blev tydligt att rätten att hemundervisa skulle hotas med de nya ordalydelserna. Sedan den nya skollagen trädde i kraft har ett tiotal familjer gått i exil utomlands, de flesta till grannländer som tillåter hemundervisning.

Rohus får regelbundet mejl från familjer som önskar hemundervisa sina barn i Sverige. Tyvärr är det i dagsläget svårt att vara optimistisk för möjligheten att få rätt till detta. Istället råder vi familjer att antingen flytta utomlands eller arbeta ut något med sin lokala skola såsom ”anpassad studiegång” eller liknande.

Rohus hoppas naturligtvis att beslutsfattare i Sverige kommer att ändra sig och göra det lättare för familjer att möta sina barns behov på de sätt de finner bäst. En del av dem kommer att vilja hemundervisa, världens snabbast växande studieform, som visar på mycket framgångsrika resultat där det är möjligt att studera utfall (där det finns tillräckligt många att göra dem statistiskt säkerställda).

Sveriges restriktiva hållning är baserad på fördomar och rädsla. Rohus hoppas sprida kunskap så att dessa fördomar och rädslor kommer på skam, och att ljuset åter kan bryta fram för alla familjer som flytt landet när de blivit trakasserade av sina hemkommuner. Och för alla de familjer som dagligen får upp ögonen för att de faktiskt kan undervisa sina egna barn.