Skäl att ”godkänna” hemundervisning

ROHUS fick nyligen ett mejl om vilka skäl svenska kommuner ansett vara som godtagbara för hemundervisning. Kunde vissa skäl göra det lättare att få en kommun att godkänna en ansökan om hemundervisning? Detta i ljuset av att vi förut hade en generösare lagstiftning, innan den skärptes i samband med den nya skollagen 2011.

Tyvärr kunde vi inget konkret svara. Det fanns inga allmängiltiga skäl som lett till godkännande ens innan den nya skollagen. Tvärtom verkar tillstånden inte ha så mycket med lagen att göra utan mer med kommunala tjänstemäns och politikers personliga åsikter. Rättsröta? Ja, visst. Den nya lagens krav på ”synnerliga skäl” har i praktiken helt stoppat alla tillstånd för hemundervisning. Men är det rätt?

De flesta demokratier erkänner den s.k. naturrätten, alltså att ingen stat kan inskränka de rättigheter som människor hade innan staten fanns. Att vara ansvarig för sina barns fostran och utbildning är en sådan rätt. Tyvärr erkänner inte svensk lagstiftning naturrätten, utan anser att staten kan lagstifta om i princip vad den vill, exempelvis att förbjuda hemundervisning. Fast inte riktigt. Europakonventionen är svensk lag och har ställning som en kvasikonstitution, dvs står över andra lagar. Europakonventionen erkänner att barnens utbildning ska respektera föräldrarnas filosofiska och religiösa övertygelse. Hemundervisning är en fråga om pedagogisk filosofi.

Följaktligen bör kommuner som får en ansökan om hemundervisning på sitt bord fråga sig vilken tolkning av Europakonventionen man vill följa. Utbildningsdepartements, som säger att svensk skola är så perfekt och fullständigt objektiv att inte tillstånd för hemundervisning behövs, eller en mer rimlig hållning som säger uppfattningen om verkligheten alltid är subjektiv och att hemundervisning förvisso är en alternativ pedagogisk filosofi som skola aldrig kan erbjuda.

Hur ska en kommuns politiska nämnd ställa sig till en ansökan om hemundervisning? Vill man positionera sin kommun såsom att följa mänskliga rättigheter är det enkelt. Europakonventionen är ett i högsta grad synnerligt skäl, och fler andra människorättskonventioner säger samma sak, se Berlindeklarationen. Finns inget som starkt talar emot så ge tillstånd och gör det så lätt för familjen som möjligt. Erbjud till exempel böcker om de vill det. Kräv inte att barnen följer exakt samma mönster som barnen i skolan följer. Hemundervisning fungerar på ett annat sätt, men uppnår typiskt sett minst lika bra resultat, både akademiskt och socialt. Uppföljning kan ske på många olika sätt. Till exempel kan barnen visa några av de projekt de jobbat med i en s k portfolio. Det räcker om det sker någon eller ett par gånger per år.

Det går alltså att med fullständigt gott samvete ge tillstånd för hemundervisning under insyn från ansvarig skola. Mänskliga rättigheter är ett synnerligt skäl.

Annons

Hemundervisning bör inte ses som en sista utväg

Rohus får regelbundet mejl från föräldrar som funderar på om hemundervisning skulle kunna lösa problemen deras barn har i skolan. Tyvärr motarbetas de alltför ofta från skolpersonal, som ser hemundervisning som en sista utväg.

Det är beklagligt. Om föräldrarna är intresserade av hemundervisning, bör de omedelbart stöttas i detta. Socialisering – dvs att barnen blir fungerande vuxna som kan samspela med andra på ett acceptabelt sätt – är något som skolan faktiskt inte gör särskilt bra. Detta att bli mogen, är något som måste utvecklas i samspel med andra mogna individer, inte med en hel skolklass med lika omogna individer. Därför bör frågan om socialisering inte användas som ett argument för att tvinga barn till skolan.

Hemundervisning bör inte ses som något som inte bör ske utom i undantagsfall. Det är föräldrarnas rätt enligt en mängd internationella förbund och konventioner att välja den utbildning som ges åt deras barn. Detta inkluderar hemundervisning, som är ett fullgott alternativ till skolgång, när föräldrarna är engagerade och intresserade. Därför bör skolpersonal som har funderingar hellre sätta sig in i  hur föräldrarna tänkt, och se hur de bäst kan stötta familjen som funderar på om hemundervisning kan vara det som löser barnets problem i skolan.